En mycket intressant fråga och tämligen omöjlig att svara på... Man kan oxå fråga sig...hur mycket hinner man med på jobbet? Oxå en intressant fråga och tämligen omöjlig att svara på. Vissa sitter över, vissa inte och kanske det har med personlighet att göra. Vissa stänger helt enkelt av - close the door....och jag beundrar dem...för jag är tyvärr inte sån. Sen får man ju istället brottas med känslorna hem i bilen istället. Shit vad duktig jag var nu som HANN det oxå. Nu har jag det gjort till i morgon.... Sen smyger samvetet för barnen sig på... Nu fick de vara ensamma för länge....kassa mamma.... "Ibland" funderar man onekligen på att ha ett annat jobb. Att ha ett "pass" av nåt slag en specifik tid. Kl. 07.00 tar du över efter en person och kl. 16.00 kommer nån att ta över efter dig. Man KAN helt enkelt inte jobba över....

Jag slår snabbt bort tanken för jag älskar ju mitt jobb! Man är som man är. Ni känner säkert igen er. På de flesta arbetsplatser finns det olika sorters människor som på ett eller annat sätt kompletterar varandra. De som syns och hörs, de som jobbar på i det tysta, de som inte tar åt sig en extra grej någonsin och glider undan, de som fixar myset med eftermiddagskakan eller ordnar AfterWorken, den som alltid ställer upp och gör lite extra, de som ser alla förändringar som ett problem och/eller hot, de som oroar sig för allt och därmed oftast får göra det två gånger. En gång innan det "otäcka" händer och en gång till när det "otäcka" verkligen sker... Ska inte gå in närmare på, i vilken kategori (kategorier) jag befinner mig (bättre att fråga mina kollegor om man är nyfiken) men jag kan ju stillsamt konstatera att jag oroar mig mycket i onödan... Har tränat och tränat på att bli bättre och till viss del lyckats men det finns saker att slipa på...

I går började mitt synfält flimra - såg min bildskärm som ett kalejdoskop.... Idag på eftermiddagen började varje inandning göra ont. Det "högg till" på vänster sida... Säkert inget farligt och nu har det gått över (mamma!!!!) Det är lite mycket nu och timmarna räcker verkligen inte till. Hur mycket hinner jag på en dag? Inte tillräckligt i varje fall. Det blir säkert bättre men ibland vill jag bara försvinna. En restresa helt själv skulle kanske göra underverk med mamman? Vila, sola och läsa böcker, slippa vara social och trevlig.... Dream on.... Synd att det är så långt till Thailand...mycket längre än ett snöre.........

Godkväll på er!!!!!

 

Anna Giss

18 november 2012 13:59

Sofia, kan förstå känslan av att inte räcka till.... MEN att ha ett jobb som inte ger ngt mer än att man kan gå hem exakt kl 16.. det tror jag vare sig du eller jag hade fixat i längden!

Sofia

18 november 2012 18:18

Du har så rätt, Anna! Vi är alla olika och på vilken plats man än befinner sig på, är man som man är...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...