Under de år jag har bloggat har jag många gånger fått frågan hur jag orkar skriva? Hur jag har tid och varifrån jag får energin varje dag. Jag vet faktiskt inte, det känns aldrig som ett måste utan bara väldigt väldigt roligt. Sedan den 2 februari 2009 (nästan exakt fem år) har jag skrivit om livet, om mig, familjen, vad jag tycker och tänker, vad jag gör, vad jag tycker är roligt och mindre roligt. Skrivit om saker som gjort mig ledsen, upprörd, upprymd och lycklig. Jag älskar att skriva och det är en kraft i sig. Att få skriva av sig betyder lika mycket för mig som att bli läst. Jag vet att det är en del som tycker att jag ger ut mig  själv för mycket när jag skriver som jag gör. Så kanske det är. Jag tror ändå gott om folk och förstår inte varför det skulle vara till någon skada.

Ja, jag har delat med mig av mig själv under åren och fått många fina tack för att jag just gör så. Många intressanta diskussioner har det blivit av mina inlägg och när livet känns jobbigare än jobbigt vill jag för den skulle inte sluta skriva. Jag vet att orden hjälper mig även nu. Skulle jag lägga av vet jag att jag skulle sakna min blogg alldeles oerhört. När marken rämnar och spricker sönder…förhoppningsvis för ett tag…vill jag ändå tro att man snart kommer på rätt köl. Uppbrott från ideal och krossade drömmar... Ibland måste vi vuxna ändå ta ett beslut som är jobbigt, krångligt och obekvämt... allt blandat med en stor skräck och rädsla för att barnen ska ta skada.

Har precis varit o badat med barnen, Stella (+ kompisen Danni) och David. Underbart att nöta längder, idag lyxade jag till det med bubbel för mig och kidzen. Det känns som om man vore på SPA o sitta där - massage för muskler som fått jobba. Nu stekt ägg till alla! 

Fridens!!!

Tänk om man vore katt....... Det största bekymret de gosingarna har är att hitta varmaste platsen, skönaste platsen att ligga på....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...