Finns de? De lyckliga skilsmässorna? Om detta tvistar de lärde. Å de som inte är så lärda...de som upplever, vad anser vi? Nej, jag vill nog påstå att det inte finns några lyckliga skilsmässor. Bara mer eller mindre olyckliga och ibland tyvärr ofrånkomliga. I bland kommer man till en punkt då man inser att det inte fungerar. I det läget tror jag ingen blir lycklig av att låta saker och ting rulla på, varken för barnen, mannen eller kvinnan. Att kämpa in i döden, trots att vi faktiskt lovat detta,  är inte alltid det bästa.

Så nu är vi då här och har tagit beslutet att gå skilda vägar. Jag ligger ovanpå min säng i mitt älskade vackra vitmålade hus på Renstigen och ser tillbaka på åren som har passerat. Ljusa och många många fina minnen finns. Inga bortkastade år utan just bara ljusa minnen. Å de finns kvar!!

Barnen  - de som vi älskar mest i hela världen - där har vi ett enormt ansvar. Att vara vuxen och ha satt barn till världen innebär skyldigheter även om du inte längre fungerar ihop med barnens moder eller fader. Du ser till att samarbetet finns, att inte baktala eller vara dum. Då gör vi barnen minst skada. Man har ju hört andra fall under åren där så inte har varit fallet och det finns bara en riktigt stor förlorare  - barnen! De älskar sina föräldrar över allt annat och ska aldrig utsättas för att behöva  välja eller ta parti. Vi, jag och Ulf finns kvar - båda - lika mycket men inte samtidigt. 

Å vad tycker alla andra? Det kan man faktiskt strunta i. De som vill stödja gör det, de som inte vill behöver inte göra det. Det är upp till vännerna och övriga att accepterar. Anledningar och orsaker behöver faktiskt ingen utomstående älta. Det finns nog aldrig några självklara beslut men när man väl är överens då tror man ju åtminstone det är det mest riktiga. 

Tack mina vänner och nära för att ni finns!