Höstlöv täcker marken och
träden visar åter höstens palett
Stigen färgas gul och röd
Sommaren säger farväl på sitt eget sätt

Varenda meter känner jag utan och innan
Jag känner varje liten grop
Som en sista suck släpper träden sitt verk
Eller är det smärtsamt rop?

Jag lär mig kanske aldrig acceptera
naturens behov av vila och ro
Allt har sin tid - allt måste sova
Ny grönska spirar o orkar sedan åter gro

Man kan inte tvinga fram en vår,
ingen kärlek, ingen lust, inte heller energi
Vänta och försiktigt tro och hoppas
att tiden löser knutar och själen kan bli fri

Sigrid okt 2016

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med spänd förväntan satte jag mig på tåget till Karlstad i morse. Väldigt trevligt att två partikollegor från Vetlanda och en från Sävsjö skulle åka samma miljövänliga resealternativ från Nässjö. Då gick resans timmar fort. Två tågbyte och vi var på ...

Ja, nu gör november skäl för sitt namn. Vilket busväder med regn och hårda vindar. Det är fantastiskt skönt att sitta vid elden på kvällarna. Det gjorde vi länge igår, firade vår sjätte bröllopsdag, åt sushi och gelehjärtan. Till och med katten fick ...

6 år sedan jag fick byta autograf. Föddes Karlsson och gifte mig med Karlsson. Elfteielfte. 11/11. Lätt att komma ihåg. Idag firar vi inte bara 6-årig bröllopsdag utan även 10-årig förlovningsdag. En riktigt varm dag på Jamaica som var ett av stoppen...

Måndag morgon. Ont i ryggen. Känns ganska logiskt och självklart med tanke på helgens lövrensning i två trädgårdar. Men det är en ganska go känning, man har gjort nytta och jag kommer att överleva, ha ha. Det är inte så farligt, musklerna på båda sid...

Idag tände vi ljus vid bilderna på våra pappor när vi åt frukost. Min första Fars dag utan pappa och Jonas 45:e utan sin far. Man får lite perspektiv, att jag ändå var väldigt lyckligt lottad som fick ha min pappa så länge. Vi har verkligen firat...