Mot Linköping. Skulle vara på plats kl 08.15 Kom fram i god tid och kommer fram till en hel lite stad av sjukhus. Så många byggnader. Vilket gigantiskt område! Bra skyltat så ingång 21, plan 13 (vilket visade sig vara andra våningen) var inte svårt att hitta. Så satt vi där, Henry o föräldrarna o pratade. Om historien, om hur det var när Elin var liten, om hur det är nu.

Det är bara nuet som gäller. Å framtiden. Det som har varit kan vi som bekant inte göra nåt åt. Bara ta lärdom av. All matte som inte är räknad kan räknas om....för det blev lite sånt prat oxå... Henry är klok, o tryggare i sin uppfattning om sig själv även om jag inte förstår allt. Det kommer jag kanske aldrig att göra. Men som jag har skrivit förr, att acceptera o stötta o försöka förstå - det är min moderliga plikt o skyldighet. Könsdysforbi är inte kristallklart - det finns en mängd nyanser o färger. Typ regnbågen! Å finns det något vackrare än den? Det bästa av allt är att Henry är sig själv! Å dessutom vår!! Vilken tur!!

Efteråt tog vi en fika i caféet o det smakade mer än bra efter dessa timmar. Hela resan tog på krafterna. När jag kom hem vred jag ur den sista energin på en skön löparrunda i oktobersol. Den turen rensade o sorterade tankarna på ett mycket bra sätt!!

God kväll!!!