Sprang efter jobbet idag. En sån där "rensa-tankarna-efter-en-full-vecka-runda". I början gick det katastrofalt dåligt men det bättrade sig efter cirka 6--7 km. Musik i öronen hjälper när det känns tyngre och det föll sig så att två underbara låtar av Ted Gärdestad följdes av Tim "Avicii" Bergling dunderhits. Två personer som har lämnat efter sig mängder av musik som har gjort oss lyckliga. Å de som gör oss lyckliga var inte lyckliga. Blev så beklämd när jag tittade på dokumentären av Avicii. Man kunde riktigt känna hans panikångest när det blev tal om fler spelningar på slutet. Alla som ville pressa honom på mer och mer och mer. Över 800 spelningar på 4 år. Inte så konstigt att han blev mer än utbränd och började må dåligt. Hans föräldrar har i veckan gått ut med att han avslutade sitt liv, precis som Ted Gärdestad gjorde. De orkade inte mer. Jag kan känna ångesten för ett barn som mår dåligt och den där frågan som maler i huvudet - hur dåligt mår hen.... Försöker analysera varje enda sekund och inom sig vill man förvissa sig om att det är okej. Jag kan sätta mig in i hur Tims mamma måste ha känt när han var borta på resor och turnéer. Att ha allt man kan önska sig men inte det viktigtaste - harmoni i sitt liv och i sitt inre. 

Veckans ordspråk i min jobbkalender har skrivits av författare Albert Pike (levde på 1800-talet). "Det vi har gjort enbart för oss själva dör med oss. Det vi har gjort för andra och världen lever vidare för alltid". Det stämmer in på både Tim och Ted. Högst aktuellt i nutid. Det finns fler som har lämnat jordelivet och lämnat efter sig en massa fint. Mina tankar går ändå till ovan ikoner och genier. För någon vecka sedan såg vi hyllningskonserten till Ted. Hans musik lever för alltid kvar. Tim har precis lämnat oss - smärtsamt och chockartat. Jag är fullt övertygad om att Aviciis musik kommer att leva vidare - i evigheter. 

En av låtarna jag fastnat särskilt för när det gäller Teds låtar är "I den sorgens stora famn". Läs, tänk och njut! Texten av Kenneth är helt fantastisk.

"I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt

så som stjärnor tittar fram ut ur evighetens natt

och i solens första strålar flyger svalorna mot skyn

för att binda sköra trådar tvinna trådar

till en tross mellan oss.. så vi når varandra

I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör

allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör

alla tårarna har torkat till kristaller på min kind

jag har ropat allt jag orkat allt jag orkat efter dig

hör du mig kan vi nå varandra

i den långa vinterns spår trampas frusna blommor ner

och där ensamheten går biter kylan alltid mer

ändå har jag aldrig tvekat mellan mörker eller ljus

för när månens skära bleknat har allt pekat åt ditt håll

och från mitt håll kan vi nå varandra"

   

Jag hoppas och tror Ted och Tim, att himlen bjuder er på denna syn. Vitsippemark!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja denna fredag blev inte riktigt som jag hade tänkt. Satt djupt försjunken i exceldokument när jag i morse fick ett SMS. Av Lendo. Att mitt banklån beviljats o att pengarna skulle utbetalas inom 1-3 bankdagar. Tyckte det lät väldigt skumt. Ringde nr...

Aprilväder i min värld är BÅDE snö, hagel, regn, kyla OCH sol o värme. Inte BARA allt det första utom sol och värme. Nu är det 18 april och man har inte fått tillstymmelse till varmare vårväder. Otroligt tråkigt! Jag tittar längtansfullt ut mot vå...

Igår var verkligen en sån där dag med många punkter i kalendern. Några möte på förmiddagen, lunch och möte igen. Sen vaccination mot Bältros på Apoteket som öppnade sin verksamhet för cirka en månad sedan. Min valda vårdcentral erbjöd inte ens detta ...

Den fruktansvärt hårda vinden, näst intill storm, är över. För denna gång. Sjön ligger nu spegelblan - nästan. Vackert! Tänker tillbaka på gårdagen och hur dumt det egentligen var att faktiskt åka till Torset. Att ge sig ut på vägarna. Så många träd ...