Jag gillar att skriva eller rättare skrivet - jag älskar att skriva. Det är en hjälp när jag ska bearbeta sorg o tråkigheter. En ventil när jag är frustrerad, glad eller lycklig. Skriva är ett sätt att leva. I mitt arbete tänker jag bäst när jag sitter vid tangentbordet och fingrarna får löpa fritt efter tanken.

Min mor hittade för ett tag sedan en gammal skrivbok som jag hade i klass 2 i Sandsjöfors. När jag läste de där korta små sagorna skrattade jag så jag grät. Helt klart var ordförrådet inte det största o kunskapen om meningsuppbyggnad var minimal. Men, men - av fröken Hervor fick jag ?Bra? plus ett utropstecken! Inte på alla små sagor men på många. Jag kan konstatera att jag även vid 7-8 års ålder var en obotlig romantiker o det handlade ofta om att hitta den rätte.

En saga handlade om Susanne o jag kommer osökt att tänka på min bästis Susanne som fortfarande har samma roll i mitt liv. Vi har känt varandra i 41 år. Tanken svindlar. Det är smått fantastiskt!

Ha en fortsatt go torsdagskväll!