Fredag igen och snart andra advent. Vi satt och pratade om det vid räkmackefikat idag på förmiddagen. Hur fort tiden går. December månad har också alltid en förmåga att vara lite extra snabb - av någon outgrundlig anledning. Samtidigt som man längtar till fredag och helg vill jag att det ska gå saktare. Man vill ju inte att livet bara ska gå. Tänker på uttrycket ?alla de dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet?. Någon klok person som har myntat. Jag hoppas innerligt att man inte känner så den dagen då är slut.

Jag tycker jag har så mycket kvar att uppleva - trots att jag snart närmar mig åldern just mitt-i-livet. Har fyra stora eller åtminstone halvstora barn, har åkt mycket berg-och-dal bana under mina år på jorden och levt många år men ändå känns det som man knappt har börjat leva. Pensionen känns avlägsen, även om jag nu kanske har färre år kvar att jobba än de som passerat. Det klart - inte om man måste jobba till man är 70-75 år. Jag är vansinnigt rädd för att allt plötsligt ska ta slut, att drabbas av något som gör att man blir sjuk på riktigt. Livrädd för att någon av mina närmaste ska försvinna. Man har så oerhört mycket att vara tacksam över och man tänker alldeles för lite på detta faktum. Jagar runt och jobbar på som om man vore odödlig. Hinna med så mycket som möjligt och sätter stora krav. Kan falla djupt djupt om jag anser att jag lyckats mindre bra med något. Vore bra om man kunde ta udden av allt det där och vara lite mer cool och skita i saker och ting.

Är superlycklig över vårt nya hus men oroar mig hela tiden för att pengarna inte ska räcka. Får hybris när det blir kallt och vet att elräkningarna blir större, känner mig otillräcklig som mamma när jag inte kan lägga den julklappsbudget jag vill. Får ångest när börsen går ned... Är lite orolig om det kommer att snöa massor om Jonas skulle vara bortrest en längre tid. Å så vildsvinen när jag går till jobbet genom skogen. Ja, ni hör ju - det finns tusen skäl att oroa sig för precis allt. Tänk om jag slapp all denna oro, tänk vad energi jag skulle ha till annat.

Kanske bara ska luta mig tillbaka i soffan ikväll och njuta av livet av fredagskvällen, titta på idol och värma lite glögg. Har ingen Ernst-glögg-flaska hemma så jag behöver i varje fall inte oroa mig för att någon flaska ska explodera. Ernst ja. Mannen man antingen hatar eller älskar. Ska inte på något sätt säga att jag älskar honom men jag tycker han är lite mysig och visst får man lite extra julstämning när han fixar med sina tomtar och klipper till stjärnor. Han är mannen som ?smeker ut tryffelkrämen i formen?. Han breder inte ut den - han smeker ut den. Ja, jösses. Jag var tvungen att nämna något om Ernst i dag vid fm-fikat. Det är alltid lika roligt att se min kollega Pelles reaktion. Han får bokstavligen talat utslag när hans namn nämns. Där finns det nada kärlek.

Ha en go kväll!

Mysgubbe