Skön tystnad smeker mitt öra
Endast vinden hörs och läker mina vintersår
Snövit matta lurar mitt öga
Jag ser vinter men känner vår

Kylan biter i min kind
och håller isen envist kvar
Från klockan sex till sex ser jag sjö och horisont
Marstid betyder vinterslut och glädjen är så självklar

Kanske är det nu, precis nu
Allt är som allra bäst
Knopparna laddar för att brista
Beredda att växa och blomma som mest

Förväntan, hopp och tro
På ny tid, på ljus, på vår
Vintern börjar släppa taget
I morgon tar man allt för givet, allt som runt mig pågår

Tack till livet
Tack för min förmåga att kunna se
Att jag återigen får uppleva och delta
Glädjen jag känner inför naturen och den förvandling som kommer ske

SigridSofia mars 2021

Gammal dikt men färsk bild och isen har gått upp