När jag blev gravid första gången läste jag mycket om hur allt skulle vara att ha barn... Spaltmeter om skötsel, råd & rön av alla de slag. När man väntar barn gång nr 1 har man ju verkligen tid att ägna till att t.ex läsa. Det finns ju inte några syskon som pockar på uppmärksamheten. Däremot gång nr 2, 3, 4 finns det väl inte lika många timmar att försöka sig på mysteriet "hur man bäst uppfostrar barn". Det blir lite som det blir!

De första åren och framför allt det första året är ju mamman o pappan ALLT! Vi föräldrar vet allt om barnet och bokför i små album, den första tanden, det första ordet, det första steget... Med tiden luckras informationen upp lite grann. När de börjar på dagis tappar man lite av den där kontrollen. Man vet inte längre senaste gången de bajsade t.ex (kan ju va viktigt att veta), vi lämnar ut våra små barn till andra som tar hand om dem åt oss. Det jobbet sköts med bravur men man tappar lite kontroll/kontakt helt enkelt. Tiden går och utvecklingssamtal och veckobrev är en info-kanal om vad som händer under dagarna när man själv är på jobbet. Förvisso mycket bra info men man hade ju önskat sig att vara en lite mus i klassrummet i bland. Hur beter mitt barn sig??

Har tänkt på en sak sedan gårkvällen. Jag tycker själv att jag har precis "lagom" kontakt med min äldsta dotter. Hon kommer o pratar när hon vill, visst frågar jag om saker och ting men jag förhör henne inte om ditten och datten, vad hon gör, känner etc. Hon fick beröm av sin klassföreståndare tillika gympalärare att hon och hennes bästa kompis hade genomfört en "egen" idrottslektion för klassen. YOGA??? För det första - hade inte en ANING om att hon satt på sitt rum om kvällarna och svängde benen ovanför huvudet och hade kroppen i olika kryptiska ställningar... För det andra - leda en idrottlektion inför klassen...hon är inte den som självmant ställer sig upp och redogör något inför folksamlingar (precis som mag när jag var 15 år). Blev hur som helst lite paff....

Vad jag vill säga är: Man tror nog många gånger att man känner sina barn väl men när ekorrhjulet snurrar på och tiden rasar iväg - plötsligt händer det grejer....

Ha en gooooo fredagskväll! Här blir det soffmys på fem. Ulf är med postkompisar...men jag är van att sitta ensam på kvällarna - har ju mina barn, mitt Wordfeud och min Facebook och min Skavlan! .....jag är inte bitter.....

Godnatt!!