När jag var liten ville jag bli en prinsessa. Föresten jag VAR prinsessa - i min lek. Minns speciellt en fantasilek i femårs-åldern där jag spred ut mina dockor på ängen (mamma o pappas säng som vara bäddat med blommiga påslakan). Då var jag prinsessa o dockorna mina kompisar.

Igår blev jag ärligt och glatt överraskad när jag fick veta nyheten om att Sveriges egen kronprinsessa äntligen ska få sin Daniel. Så skönt! Å vad ska Victoria och Daniel inte känna? Det är ju inte utan att man har undrat under årens lopp om det verkligen ska bli något bröllop? Victoria verkar ju vara lojaliteten själv inför uppgiften att en dag axla sin fars roll och bli drottning. Än mer skönt att känna att de tar i mitt tycke helt rätt beslut - "gift dig med den du älskar". Nu tror jag att monarkin på sätt o vis både stärks och blir populärare trots att de återigen "blandar ut det blåa blodet". Även de måste väl hänga med i tiden och utvecklingen. Är man inte lite väl naiv om man tror att det skulle finnas passande prinsar till varje prinsessa??

Daniel har ju hållt en låg profil under dessa 7 år och jag kan nog inte minnas att jag någonsin har hört hans röst. När han igår högt o tydligt förklarade sin kärlek till "sing egen prinsessa" rördes jag till tårar. Alla vet ju vad han avstår för att anta denna utmaning. Han avstår ett vanligt liv!!!

Det var många år sedan jag ville bli prinsessa. Jag tror inte det går i sina vildaste fantasier förstå hur det är att leva som en kunglig. Man kan bara föreställa sig denna vardag - jagas av journalister överallt, hur och när som helst. De får representera eller "jobba" dygnet runt och de glamourösa bilderna med party och fester med vackra kläder och diamanter är bara en bråkdel av deras liv. Nej, jag vill inte byta liv med dem men ändå känns det roligt och framför allt nu spännande att följa kungahusets framtid!!! Å jag hoppas att de får många små "riktiga" prinsar o prinsessor som får leka på ängen eller varför inte på blommiga påslakan....

Alla lycka till dem!