Jag skulle vilja klättra upp på taket i natt, flyga med Peter Pan, Lena o de andra långt upp bland molnen och slutligen komma fram till Önskeön. Trots att kanske Tingeling skulle dra mig i håret.. När jag läste några sidor för Stella i Peter Pan-boken fick jag en sån intensiv lust att bli barn igen. När allt var bekymmerslöst. Bara mamma fanns i köket var världen trygg. På den tiden när fantasin var den värld man bara helt plötsligt befann sig i. De blommiga påslakanen i mamma o pappas säng var en blomstrande äng och alla dockorna jag placerat där var mina lekkamrater. Fantasin har man väl på sätt o vis kvar men nu handlar det om andra saker. Konstigt nog mer pengar, resor till varmare länder o andra ouppnåeliga ting... 

Sitter just nu och kollar "Sommarpratarna" på TV - ett helt fantastiskt bra program. På något konstigt sätt kan andra människors öde ge mig lite lyckokänslor. Dels för att de rett ut sin situation och dels för att jag själv blir påmind om att jag faktiskt har det hur bra som helst. Trots mitt ständiga dåliga samvete för allt.

Samvetet kändes även när jag tog en löparrunda när jag kom hem (ungefär som den där skuggan som leker tafatt med Peter Pan). Men jag träffade en f.d kollega o vän på halva rundan. Det var jättetrevliga 10 minuter där i Träslända, Susanne. Bara ett sån't litet samtal gjorde benen jättelätta efteråt. Skönt att älta lite om våra döttrar ; ) Borde älta lite oftare bara!!!

Ha en god kväll