Jag erkänner - det har funnits tider då jag önskat att barnen skulle bli större. När de var mindre - slippa den där känslan av att känna sig "låst", aldrig vara riktigt själv, alltid finnas till hands. Inte minst när man ammade (förtydligande = jag ammade inte var fjärde timme utan typ alltid ; ) Största kontrasten var med första barnet. När Stellaungen kom hade jag gärna ammat tre år till för det var väl först då det funkade som det skulle, när man var lite mer avslappnad som mor... Ju äldre barnen blir desto fortare avtar den där känslan. Man vill hålla kvar dem och inte se dem rusa iväg mot tonåren.. För de rusar ju iväg.

I kväll har David fotbollsavslutning med pizzakalas på Skogsvallen + alla ledarna (alltså inkl. Ulf). Elin är hos sin kille och är så kär, så kär... Johanna skulle till badhuset med en kompis och Stellatösen är hos sin pappa. Alltså jag lider inte av att komma hem och vara ensam. Det finns tusen saker att göra och skulle hushållssysslorna mot för modan ta slut finns tidningar/böcker som ligger på lur och hojtar "Läs mig, kolla in mina snygga artiklar o läckra sidor". Men det är "känslan".  Känslan av att helt plötsligt en fredag ha huset för sig själv. Tomt....inte ett ljud (om jag inte åstadkommer några). Läs - saknar dem när de inte är hemma ; ) Vill ju vara outstanding. Nu är ju andra saker roligare än att vara hemma med morsan en fredag - bara att vänja sig... Det lär komma fler såna fredagar o det är kanske bra att träna...

Nu ska spela en truddelutt på min gitarr - det ger ro och tröst!! Sen Idol o Skvalan!

Ha en fin kväll!