Jaha, är det min tur nu?? Det var min första spontana tanke när jag kände knölen i bröstet för några veckor sedan. Det är så många som drabbas och varför skulle jag vara förskonad. Det är många destruktiva tankar som far igenom huvudet och eftersom bröstcancer finns i släkten så blir man ju inte bättre till mods.

Ringde direkt och fick remiss till både mammografi och läkarbesök. Att sköterskan som tog emot samtalet med tröstande röst sa att ”de allra flesta som söker får ett positivt svar och att det inte är farligt” hjälpte föga. Jag har sett på nära håll hur en kvinna drabbades och jag mår fysiskt illa bara av tanken att gå igenom samma sak. Trots att man intalar sig att läkarna är duktiga - de allra flesta överlever......vissa stunder är man inte positiv. Det fanns dagar då jag har kunnat skjuta tankarna ifrån mig – det är ju lättare när man har fullt upp som man vanligtvis har. Det har också funnits kvällar då jag har varit ensam och tårarna har kommit så fort jag har tänkt på barnen….tänk om jag inte får se dem växa upp............tänk om jag inte får vara med mer...

De senaste nätterna har jag drömt om att jag tappat allt hår, sett bilder på mig som flintskallig och även om jag vet att DET inte på något vis är det värsta är det nog för alla oss kvinnor väldigt smärtsamt att bli av med håret. En man kan vara hur snygg som helst utan hår – betraktas mer som en frisyr och dessutom tämligen vanligt. Jag vill dock inte påstå att det för den skull inte kan vara ett trauma för en kille att tappa håret de en gång hade. Tanken att bli av med brösten har jag också umgåtts med. Nödvändigt om man måste men det är ju snudd på ironiskt - när man väl börjat tycka om dem, ska man bli av med dem.

Å när jag igår var på mammografi ville de komplettera med ett ultraljud vilket visade en helt ofarlig vätskefylld systa. Obeskrivlig glädje! Alla eventuella problem försvinner på stört och närvaron är tillbaka. De sista tre veckorna har jag nog delvis varit i en annan värld. Därför ville jag även berätta för barnen då de ändå märker att man är lite låg och funderar. Kanske var det onödigt då det såklart oroade dem. Ändå kanske bra då de förr eller senare förstår att livet är skört. Vi är inte odödliga! Det var många hjärtan i SMS’en från barnen igår. Nu ”unnar” jag mig och barnen en tågresa med övernattning på höstlovet! Man vet aldrig vad som händer i morgon.

När jag la mig igår var jag fylld av så stor tacksamhet att det är svårt att beskriva men jag tänkte även på de andra kvinnorna…..de som får ett helt annat besked……..

Va rädda om varandra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...