Förnekelseprocessen är definitivt ett faktum när det första "killet" i halsen kommer. Jag är inte sjuk, jag ska inte bli sjuk. Jag var fullständigt livrädd innan vår resa - att bli liggande eller känna mig krasslig. De eventuella smitthärdar som fanns omkring mig...jag gick omvägar och höll andan.. Jag klarade mig. Klarade hela resan utan någon lessam förkylning. Hinner precis hem och kände natten till igår....killet i halsen. Det KAN gå över och jag laddade med både Ipren och halstabletter när jag gick till jobbet igår.

Kom tillbaka till en byggarbetsplats och fick starta dagen med att hämta pärmar och kartonger i det förråd jag ställt dem före semestern. Varje steg var en utmaning och orken tröt. Tack o lov hade min ängel till kollega (tack Pelle) installerat både dator och telefon. Jag var inställd på läget, att våra kontor inte är färdiga än, så detta löser sig galant. Massor att göra så man hann varken fundera på oväsen från spikpistoler, byggdamm eller halsont.

Idag vaknade jag med världens huvudvärk, feber och mer halsont. Förnekelseprocessen är över och går in i en annan fas. Morgonrock på, honungsvatten in, massor med sömn och så mkt Netflix man orkar... Perfekt timing - hade verkligen behövt att vara på JOBBET!!!!!

Å jag som var så sugen på att springa i novembersverige. Vi trälade ju på duktigt på båten och fick nog ihop 4 mil på löparbandet under veckan. Blir det föööör regnigt ska jag försöka få samma motivation till bandet som på havet... Det KAN gå... Ska bara bli frisk först!

Ha en fin kväll!!