Jag skrev för några veckor sedan att det var en sällsam upplevelse att springa på kryssningsfartygets löparband bredvid Jonas, lyssna på bra musik i öronen och se havet framför oss. Det VAR det! Men det finns olika grader av sällsamhet. Kvällens löparrunda var oxå mycket härlig och en helt ny upplevelse. Att springa i mörket ut till Spexhult med var sin pannlampa, Miriam Bryants tolkning av lördagens Lisa Nilsson-låt i örenen var otroligt häftigt. "Allt jag behöver nu, är att hitta en annan du, det kommer t.o.m bli lätt - du är så djävla inkomplett". Inte för att texten stämmer med min livssituation men låten är en riktigt löpardänga. Att springa utan att vara rädd i skummet var trevligt även att vi ser ut som muppar!

Medan hjärtat och benen (hela kroppen) fick jobba tänkte jag tillbaka på dagens upplevelser. Startade dagen med att vara rädd. Eller rättare sagt - startade natten med att vara rädd. Stormen Gorm blev inte så farlig häromkring men det blåste rejält i trädtopparna. Låg och lyssnade och frågade nån gång: "Träden kan väl inte välta på huset". Jonas svarar med sitt alltid samma lugn: "Jo, men de räcker inte dit vi ligger". Tack!!! Det är heller aldrig roligt att åka vägen mellan Landsbro - Nässjö över Rödja i ottan när hårda vindar utlovats. Två omkullvälta träd fick jag köra försiktigt förbi (avsågade av ngn annan) sedan var det grönt, förutom mycket bös och smylle (grenar och diverse) på vägen. 

På förmiddagen satt jag djupt i arbetsuppgiften hyreskörning januari 2016. Plötsligt kände jag något blött på handen. Flera droppar nådde mina händer innan jag fattade och insåg att det kom vatten från taket. Jag hade velat se hur jag såg ut då. Paff - minst sagt!! Jag ropade snabbt till mig en av alla byggkillar som befinner sig på jobbet och de öppnade innertaket och där fanns ett rör som sprungit läck. Blomkruka fram och det droppade rejält tills de hade satt en "plugg" där den skulle sitta.... Tur att det började läcka en måndag när det var befolkat. Mitt tangentbord var liksom mitt under....

Andra gången jag blev paff var när jag grattade min bror Anders på namnsdagen. Jag fick en hel uppsats tillbaka till svar och undrade i mitt stilla sinne vad som hade hänt?? Han är inte den som är mångordig i SMS-kontakt. Mest = Ok! eller Bra! eller Tack! eller "Vi hörs". Sedan kom det ett SMS till. "Jag testar mikrofontekniken med röstinspelning..." Ha, ha.....

Om bara några dagar får jag flytta in i mitt nya kontor. Längtar till att få fixa allt och få ordning på pärmar och papper. Bara det nu inte är några sköra rör i taket.....

Ha en fin måndagskväll!!!

Ps. Tusen tack Eva och Karl-Arne för en trevlig adventsfika. Underbar lykta som vi snart ska få fyr på!! Å vintillbehören ska vi verkligen se till att använda! :)

Två muppar mitt ute i mörka skogen!!