Dagens blogg tillägnar jag min morbror Kalle. Oerhört sorgligt att en människa som funnits i hela mitt liv inte längre finns. Det var inte längesen jag träffade honom. När pappa fyllde 75 år var alla mammas syskon m. respektive samlade och trots hög ålder har vi haft dem länge hos oss. Det som händer är ju oundvikligt. När man själv har passerat 40 blir ju alla runt omkring äldre men ändå känns det overkligt och konstigt när hågon helt plötsligt försvinner. Många många tankar till moster Karin och hennes barn med familjer! Det kommer en ny vår men nytt ljus och värme!!

Minnen lever kvar och i detta fall många. Det var här man alltid var som lite eftersom mamma ofta "på vinst och förslust" åkte till just moster Karin. Jag minns när min yngsta kusin (deras dotter) och jag busade på deras byggföretag i Sävsjö. Vi var kanske 7--8 år. Minns när vi åkte racer med Kalles bil till deras sommarställe (antagligen alldeles för fort) där vi på en dag kunde bada typ 20 ggr... Ja, allt sånt kommer till mig idag och jag känner helt plötsligt en starkare ångest att förlora mina egna föräldrar.. Hemska tanke!

Döden finns runt omrking oss hela tiden och alla blir på något sätt berörda då och då. Denna vecka avled en vaktmästare på Åkersskolan. Tre av våra barn går ju där och ser allt som följer, ambulans etc. Händelser sitter verkligen inte utanpå. De har samtalat om detta hela veckan och man märker på barnen att de undrar och har frågor.

Alla andra skitsaker och småproblem blir "inget" en sån här vecka!!

Älska livet medan du har det!!! Lev idag!! Carpe diem!