Tänk dig att vara ung kvinna i Sverige. Att ha sina rötter i ett annat land med en annan kultur. Att känna att du vill vara fri, gå på bio o umgås med svenska vänner, att utbilda dig SAMTIDIGT som du då vet att du går mot din familjs vilja. Du drar skam över familjen.... Familjens planer är att gifta bort dig med en släkting från ditt ursprungsland, med någon du inte älskar. Tänk dig!

Gårdagen var en lång dag. Det är dagarna oftast men de kan innehålla olika grader av intensitet. Igår var den hög. Hela dagen. Lyssnade mest och funderade men det tog på krafterna. Var inbjuden som BU-politiker till Brinell och lyssna på Christina Malmqvist från Länsstyrelsen i Östergötland. Dagen handlade om hederskultur och Christina är socionom och har jobbat i många många år med just detta och den problematik som följer.

Eftersom denna frågan ligger mig så varmt om hjärtat kände jag mig oerhört manad att gå trots att jag ”missade” en dag på jobbet. Jag ångrade inte för en sekund att jag gick dit. Hela dagen kändes som 10 minuter. Det är så. Det finns föreläsningar och så finns det FÖRELÄSNINGAR. Nu är jag extremt intresserad av ämnet men Christina var oerhört engagerad och bekväm i sin roll att prata. De övriga problem som fanns i  i min hjärna – de liksom bara rann ur och försvann….

Föreläsningen startade med Fadimes tal i riksdagen 2001 där hon berättade om sitt beslut att lämna sin familj med kulturellt och stramt regelverk för att leva sitt eget liv som en fri kvinna i Sverige. Medan hon pratade rann mina tårar. Hon berättade om allt hon hade fått utstå och med fara för sitt eget liv. Hon avslutade med att hon nu hade kommit över detta och inte kände någon bitterhet, trodde på framtiden och inte ångrade att hon hade brutit med familjen. 6 veckor senare var hon död. Mördad av sin egen far.

Att överhuvudtaget kunna förstå hur detta kan ske är så oerhört svårt. För att kunna hjälpa andra människor måste du förstå så mycket mer. Detta poängterade Christina hela tiden. Det är sannerligen inte lätt för personal i skolan, socialtjänst, polis att uppmärksamma och hitta dessa personer som tvingas in i äktenskap eller t.ex tvingas genomgå könsstympning. Att ha rätten till sitt liv, till sin egen kropp är för oss en självklarhet. För många många andra är det inte så. Hederskultur, skam och skuld är så komplext, allt detta är så djupt rotat. Vi i Sverige har inte haft krig på flera hundra år. Vi har haft tid att skapa ideologier och uppmuntras att tro på den egna individen. I andra länder är familjen och familjens heder det absolut viktigaste. En flicka är som ett fint tyg. En kille är som en sten. En liten fläck på tyget – då är det förstört för alltid. En sten kan du tappa i dyngan. Bara att skölja av – sen är den lika fin.

Jag fick känslan av att vilja lära mig ännu mer om problematiken efter gårdagen. Hela dagen hade jag dock frågan inom mig. All kunskap till trots och goda försök att förstå andras kulturer, borde vi inte ställa högre krav på de människor som kommer hit. En hel dag fokuserade vi på offret. Inte på förövaren/förövarna. Det är svensk lag som gäller. Här gifter vi inte bort flickor med någon de inte älskar för att familjens rykte ska vara obefläckat. Här syr vi inte ihop tjejers underliv för att de ska vara rena på bröllopsnatten. Vi har så mycket att göra, det finns så mycket kvar. Att ändra på detta, att omvända - vända på skutan - kommer att ta tid. Det görs också mycket. Projekt finns på många platser, man går från by till by i t.ex Afrika och omskurna kvinnor informerar om riskerna. Dessa punktinsatser är så viktiga. 4 flickor i minuten över hela världen omskärs. 3 000 000 st varje år. Man blir gråtfärdig. Jag är egoistiskt lycklig att jag och mina ättlingar har fötts i detta land. Det här handlar inte heller bara om flickor/kvinnor. Det handlar om männen. Ett ändrat synsätt, låta kvinnorna ta plats på arbetsmarknaden, i styrelserna, i politiken. Så som det är nu i dessa familjer hinner de inte. De ska ta hand om hus, hem och stå vid spisen. Sådan är normen.

Jag är övertygad om en sak. Den föreläsningen som jag hörde igår – den borde så många fler höra!

Gårdagskvällen avslutades och kryddades med bandy. Semi-final mot Edsbyn i Stinsen Arena. David i målet och jag var konstant nervös i två timmar. En smärtsam förlust med 2-7 kändes jobbigt. Returmöte på söndag i Edsbyn. NIF måst vinna med 6 mål för att gå vidare till final. Det känns ganska overkligt med tanke på Edsbyns fina spel i går. Laget var kompakt och backade hemåt och gjorde anfall som en bisvärm. Mycket folk på läktaren, mormor och morfar var på plats en halvlek – sedan blev kylan för hård. Lycka till på söndag NIF P18 – allt kan hända! Kämpa!

Vi måste förstå dem för att kunna hjälpa!

En fantastisk föreläsare Christina Malmqvist

I Sverige har vi kommit långt betr. jämställdhet

Otäcka ord om otäck sanning

Fina och tänkvärda ord av poeten Kahlil Gibran

De sista raderna i Fadimes tal. 6 veckor senare var hon död. Mördad av sin far.