Idag hyllar jag kvinnorna! Då tänker ni - internationella kvinnodagen var ju i måndags. Jo förvisso men jag hyllar dem igår, idag och dagen efter det och dagen efter det... För kvinnor kan vi gott hylla varje dag, varje sekund och varje minut hela året runt. Alla dagar är deras. Å i den bästa av världar om allt vore jämnlikt kunde vi ju skippa dagen helt å hållet men så längre kvinnan tjänar mindre av hundralappen i genomsnitt, så länge pensionssystemet är uppbyggt på inkomstnivå och det inte är ?värt lika mycket? att vara hemma o vårda barnen, så länge hedersförtryck och hedersvåld existerar (å tusen andra orsaker) - DÅ bör vi uppmärksamma den internationella dagen.

Det har gått framåt. För 100 år sedan fick vi rösträtt. Tänk efter - det är ett ögonblick bort, tidsmässigt sett.

Jag vill hylla alla dubbelarbetande kvinnor som jobbar, planerar alla sociala aktiviteter o sköter markservicen. På den punkten har det gått åt rätt håll - idag delar man mer på uppgifterna men det förekommer en hel del snedfördelningar.

En extra hyllning och mängder av tankar ger jag de kvinnor som står mig närmast. Mamma, mina döttrar Johanna och Stella. Mamma som alltid, på gott och ont, säger vad hon tycker och jag ser ett kristallklart släktskap med hennes barnbarn Johanna. Att inte alltid gå på upptrampade stigar utan väljer egna sätt att lösa utmaningarna som ligger framför. Stella som har blivit en expert på ?good enough? och jag beundrar hennes inställning till livet.

Jag hyllar mig själv som åtminstone försöker sätta ned foten när jag känner att det blir too much på jobbet. I min iver att vilja vara perfekt o felfri kan man ibland slå knut på sig själv och gränsen att krocka med väggen är uppenbar. Jag jobbar på det hela tiden o balansgången mellan att säga nej och att betraktas som icke hjälpsam är ytterst krånglig.

Leve oss!

Älskar er och jag jobbar på att älska mig själv!