Just nu är allt som bäst. Innan allt exploderar i värmen, innan knopparna får ont och spricker, innan allt händer. Hela naturen ligger i startgroparna för att ta sats. Nu hinner jag med. Att ta in allt som sker. Sedan, när lövsprickning och grönska kommer, då får jag oftast lite ångest så jag knappt hinner njuta. Allt går bara alldeles för fort. Det är alltid så med mina känslor på våren. Svårt att förklara.

Det finns ett hopp i nuet. I den kala våren. Innan allt händer. Naturen orkade en gång till. Från sömn o vila till spirande liv precis överallt. Från den vackra vitsippan intill bäcken till tussilagon i gruset vid vägkanten och ogräset på grusgången...

Å fåglarna. Att bara höra alla läten av alla arter som jag tyvärr inte har em aning om vad de heter. Ren lycka!

Å ljuset. Så fantastiskt att se gryningen när man går upp för att starta arbetsdagen. Önskar bara att den inte var så lång. Arbetsdagen alltså.

Stanna klockorna! Stanna tiden! Sena sena vår - ha inte för bråttom nu!

Vårt ljuvliga utsiktsberg i Solbacka! 344 möh