Herre Gud o Co's text för dagen är "Ibland måste man flytta på sig själv för att komma framåt". Ja jag har kommit framåt idag och jag tog mig från punkt A (Solbacka) till punkt B (tandläkarstolen). Det är en bedrift bara det.

Hela förmiddagen gick som i en dvala. Fasansfullt ont och varje gång tungan gick emot min tand kändes det som att jag skulle svimma. Skulle vara på jobbet kl nio o en nätverkstekniker från HIT fixade en inställning i min dator så båda mina skärmar fungerar hemma. Å det fungerade fint dessutom när jag kom hem. Pratatade tandläkarskräck med några kollegor och jag är inte direkt ensam. Tom samma tandläkare när vi var små var orsaken i ett av fallen...

Kl 12.30 var det dax. Ljudet av ett tandläkarborr i över en timme. Ja jag fick beröm av den mycket gullige tandläkaren och sköterskan. Jag returnerade berömmet. Att de gjort ett bra jobb och samtidigt stått ut med mig. Jag sa vid nåt tillfälle att jag tyckte det var orättvist - jag sköter mina tänder enligt konstens alla regler men ändå blir det såhär. De sa att det syntes - mina tänder var så fina men gamla lagningar håller inte för evigt. Några sprickor i tanden var orsaken och i bästa fall klarar det sig med en rotfyllning - i värsta fall drar de ut tanden. Å över min döda kropp att borra i ett implantat så skulle så vara fallet - då får ja skratta högt med ett hål i tandraden. Tack o lov är det långt bak.

Att sitta här framför brasan (när bedövningen har släppt) och äta och dricka UTAN att känna smärta. Ja, det är ju något helt normalt men jag är oändligt tacksam och problemen som jag i det vardagliga livet betecknar som problem finns inte. Nu leker livet. Helt underbart. Bara det nu håller ett tag så det räcker med rotfyllning. God help Me! Jag har små sår på mina händers ovansidor - jag rev antagligen mig själv under dagens prövning.

Ha en underbar kväll!!