I dag för 25 år sedan var sista kvällen jag var omamma. I morgon skulle du födas Johanna och jag var onekligen trött på att vänta på dig. Du ville stanna kvar inuti mig en vecka över tiden o som förstagångsföderska var dessa dagar efter första maj oändligt långa. I dag för 25 år sedan gick jag 18 hål på Nässjös golfbana (ej spelande, bara sällskap) och det satte väl fart på kroppen kanske. Jag minns att min dåvarande svärfar sa: Nästa gång vi ses har du ingen mage kvar! Å han fick ju rätt.

25 år är lång tid och ändå FATTAR jag inte vart åren tagit vägen? Så snabbt en generation växer upp. Med blixtens hastighet är de små bebisarna vuxna och har sina egna liv. Men i hjärtat finns de för alltid. Å man håller alltid deras hand på nåt sätt. På lördag får vi gratta dig och så extra kul att två färdigvaccinerade morföräldrar kan delta i firandet. De har längtat efter dig. Jag längtar ständigt.

Efter en alldeles för lång dag har vi slagit oss till ro framför brasan. Vädret är som för 25 år sedan. Snö i luften. Kallt som på vintern.

Ha en fortsatt fin kväll!!