Tidigt i morse var jag pigg. Piggare än vanligt - har känt mig halvt död många mornar denna höst. Jag gick upp och cyklade ett pass och hade tänkt att lyssna för andra gången på Melissa Horns senaste platta. Till skillnad från många av hennes pärlor var hennes första låtsläpp för några veckor sedan från skivan i mitt tycke ingen höjdare. Hon skriver bäst när hon är olycklig (vilket hon inte är ensam om) och hon har inte många låtar som är upplyftande. Dock är det något med Melissa som gör att jag lyssnar vidare. Hennes personligt spröda röst, enkla ord och otroligt vackra tonslingor gör att hon berör på ett alldeles speciellt sätt. Många av hennes nu nya låtar är jättebra. Alltså ? tanken var att jag skulle lyssna på henne i morse även om då inte hennes musik får upp mitt tempo. Men?.när jag scrollade Aftonbladets nyheter och sporten etc. såg jag senaste NHL-podden och den handlade idag om Erik Karlsson och Ottawa. Då slocknade intresset för Melissa och jag lyssnade på hockeysnack istället.

Jag har alltid tyckt hockey har varit kul att titta på och intresset har på senare tiden ÖKAT om man ska uttrycka det milt. Det finns naturliga förklaringar till det. Mitt hjärta har hamnat i en hockeyfamilj värd namnet. Alla har mer eller mindre hållit på med hockey. Fadern, dottern och sönerna. Aktiva nu är både Pelle och Erik. Därmed inte sagt att jag kan speciellt mycket. Jo jag ser om någon åker fort, om spelare tacklas schysst, om spelare glider undan tacklingar snabbt och smidigt och jo, jag ser om passningar är bra eller mindre bra. Ju mer jag tittar ihop med Jonas (för HAN kan), ju mer lär jag mig. Dessutom fattar jag ju att någon är duktig om man gör många assist och mål.

Därför blir man extra varm i hjärtat när man hör saker om Erik som i morgonens podd. Förtutom att han gör mängder med poäng beskrevs hans skridskoåkning som "ett av världens underverk". Det finns detaljerad och avancerad statistik (hade inte en aning om det) om t.ex hur ofta man tranporterar in pucken till offensiv zon, hur ofta man återerövrar pucken i offensiv zon, hur ofta man slår ett första pass ur egen zon, hur ofta man passar till "forwardens i slottet". All sådan statistik leder Erik överlägset jämfört med sina backkollegor. Extra roligt att höra dessa ord. Dessutom har han, som de sa, "klivit ur kompisens Daniel Alfredssons skugga och som kapten leder han nu sitt Ottawa". I nuläget ser det riktigt bra ut gällande en slutspelsplats. Jag hoppas!

Jag vidarebefordrade podd-länken till Jonas så han får höra det han redan vet.

Ha en fortsatt fin kväll!!!

PS. Sitter på Pigalle o väntar på Lussetåg av klass 5, Åkersskolan. I morgon skriver jag mer om det.....