Så var det dax för fler utvecklande samtal. Idag var det Johannas tur. Måste erkänna att jag var lite nervös. Har inte en aning om hur denna första termin har gått. Johanna har varit positiv, går upp tidigt o verkar trivas i skolan. Frågar ibland hur det går med läxorna? Svar = bra! Frågar om hon vill bli förhörd? Svar = behövs inte. Ser henne nästan aldrig sitta med läxläsning...

Hur som helst. Omdömet var att om hon fortsätter såhär kommer hon i nian kunna välja vilket program hon vill till gymnasiet. Nästan så att tårarna kom då. Det är en svår tid tösen går igenom nu. Första stadiet tonår o frågorna är många i skallen. Vem är jag? Vem vill jag vara? Duger jag? Lärarna tycker Johanna ska "tro på sig själv" mer o sa att hon kan mer än hon tror. Det känns som att hon är släkt med mig!! Hur får man en tonårig som har det lite knapert med självkänslan OCH självförtroendet att just tro på sig själv? Har ni några tips därute? Det räcker ju inte att säga - "tro på dig själv, Johanna!!" 

I morgon ska Johanna o jag ha som man så fint kallar det "kvalitetstid". Ta tåget in till Jönköping. Gå lite i affärer, gå på vampyrfilmen "New moon" o sen äta ngt gott innan tåget åter går hem. Inte för att jag är så förtjust i denna typen av filmer men det gör inget. Johanna har väntat på denna film i fyra månader. Hon har sträckläst samtliga böcker (första gången för övrigt som hon sträckläser) så det måste vara en bra story.

Efter en lååång arbetsdag till kl. halv sju för tredje dan i rad återstår nu bara lite TV o sen kudden.. 2:a luckan i adventskalendern står det "tror på dig själv, du kan mer än du anar om du bara vågar".

PS. Första luckan - "Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i taget".

Godnatt o stor kram!