Så kom då dagen. Elfte november. Den stora dagen vi planerat ett tag och som bara några få vetat om. Hemligt skulle det vara. Vi skulle gifta oss i vårt hus i Solbacka. Bara de allra närmaste skulle vara med. Föräldrar och barn med respektive o barnbarn. Å så min bästa kompis Susanne o hennes PA. De skulle vara vittnen. Men enkelt till trots är det lite fix såklart. Jag var oerhört glad att jag var klok nog att ta ledigt två dagar i samband med detta. Idag är vi båda helt slut. I all sin enkelhet sitter det inte utanpå. Det känns i hela kroppen och hjärtat slog fort igår. Hela dan och hela kvällen.

Det blev precis så enkelt, känslosamt och vackert som jag önskade. Tillsammans med gästerna. Jag hade använt klänningen en gång förut, när Erik o Mel gifte sig i Ottawa för två år sedan och igår kände jag mig så fin. Å Jonas var så fin. Min vän och Centerkolkega Ann-Cathrin kom ut till oss vigde oss - så härligt. David läste min dikt jag skrivit o det var en ovärderlig hjälp. Hade aldrig fixat det själv. Favoritlåtarna i bakgrunden som är ?våra?.

Smörgåstårta o tårta från Thimons och blommor från Nilssons. Jo, hon som band den fina buketten vid lunchtid undrade lite...bröllop en måndag? Å 11/11 är ju i år en måndag. Vår dag! Jag blev yr därinne - gick från Solbacka till stan. Tack för vattnet snälla Nilssons.

Tack alla ni som var med o förgyllde vår dag! Tack för alldeles för fina presenter. Tack för alla härliga grattis vi fått. Värme! Kärlek!

Idag har vi promenerat i regn, ätit rester av tårtorna. Myst o bara tagit det lugnt!

Ha en fortsatt fin afton!

Tack David att du läste!