Lagom till vårfåglarna börjar sjunga på riktigt vräker nu snön ned. I varje fall hos oss på Höglandet, i Nässjö och på Solbacka. Not fun! Men väldigt vackert. Say no more.

Den väldigt krävande arbetsuppgiften jag ställdes inför denna veckan (som jag ältade om för nån dag sen) är klar. Efter två dagar inlåst på mitt rum (frivilligt) är jag klar. Efter några timmars eftermiddagsjobb i söndags greppade jag 2%. Natten till i måndags sov jag inte bra och hade light ångest. Satt hela gårdagen. Arbetade metodiskt, lugnt och sansat, försökte förstå allt med maximal hjärnkapacitet. Framåt eftermiddagen började trycket lätta och jag hade fått 90% gjort. På något obeskrivligt sätt lyckades jag. En kombination av böner och att jag nog inte är riktigt så korkad som jag tror. Väldigt väldigt skön känsla.

Klar med en grej. Mot nästa, mot flera. Fler check. Sitter och förbannar mig själv att jobbet påverkar mig så mycket. Allt är inte blodigt allvar. Man får misslyckas. Dock är det inte det som folk förväntar sig. Det ska bara fungera. Att man är ny, aldrig utfört vissa uppgifter - no mattet what.

Go kväll!!

Det är som ljuv musik. Vårens första riktiga fågelkvitter. Idag var väl en sån dag. De väldigt mörka bastonerna inom mig dämpades något. Åtminstone tillfälligt. Drygt 12 km blev det och jag hade väl klätt mig lite för varmt för jag blev riktigt varm i det snabba tempot.

Fikade på kvarglömda lussekatter från frysen. Roligare att baka än att äta. Goda när vi värmde dem i ugnen.

Satt ett antal timmar framför datorn med världens uppgift. Fick ordning på ca 2% o det säger ju en del. Känner mig bara värdelös. Det svåraste jag har ställts inför. Medan jag satt vid bordet såg jag att idag var spexhultasjöns vatten blått. Färgads av himlen. Inte ett moln. Såg fågeln som gjort vår fågelholk i eken till sitt bo. Undrar om det är samma Pippi som förra året.

Blev besviken när Sonja Aldén åkte ur Mello igår. Den enda låt som berörde mig på djupet. När jag nämnde det för David kontrade han: För tio år sedan kanske den gått vidare. Å så är det kanske. Jag hänger inte med. Jag börjar bli gammal. På riktigt.

Clemmisar som medhavd dryck o energi

I går firade jag eller rättare sagt vi firade. Kl 17.00 lämnade jag Vipan o gick till Vita Amandi. Inväntade Jonas och beställde AW-meny. Hamburgare och öl. Det smakade mycket bra. Särskilt när detta magiska datum kom. 31 januari var sista dagen att rapportera in alla siffror, texter, nyckeltal, hur vi uppnått Pilen-mål och uppfyllt uppdrag under verksamhetsåret 2019.

Jag blev klar med god mariginal och det känns hur bra som helst. Inte så konstigt när man har jobbat jätnet och extremt långa dagar under lång tid. En liten liten stund får man vara glad. Man hinner knappt ta ett andetag förrän nästa grej ska bli färdigt och klart. Bokstäverna *RS i kombination ger mig magont och gårdagens första möte med dessa olika beräkningar får mig att inse att det inte blir en kommande normal arbetsvecka. Hade lite bommat att jag skulle vara klar med ALLT till den 6:e feb. Frågan är om det hade gjort någon skillnad. När skulle jag klämt in detta arbete? Å så måste budgeten vara färdigstansad i systemet den 15:e feb. Folk som jag samarbetar med i detta avseende är lediga sportlovsveckan så det lär bli ljuvligt.

Funderar lite på hur jag ska lösa allt. Synd att jag inte bara var född med en RS-gen, så jag kunde just den biten. Nu funkar det inte riktigt så. Saker och ting lär man sig....dock inte i panik.

På väg till Landsbro på 88-årskalas. Birgit, Jonas mor är lyckligt ovetandes om RS. Lyckost!

* Rs = Räkenskapssammandrag. Statistik som kommuner är skyldiga att lämna till SCB. Kostnader som ska fördelas och smetas ut på olika RS-rader i microskopiska beståndsdelar. I mitt fall - hyror, kostnader för måltider och städ.

Bokslutsöl för att fira. Efteråt gick vi på bandy och såg en spännande match mellan NIF?s P19 och Villa. Tyvärr förlorade di blåe med 3-5.