Har väntat på uppdraget i över ett år och har då och då haft lite ångest för detta. Ordet ”ångest” kan vara starkt i detta sammanhang men efter en traumatisk upplevelse som 8-åring i Sandsjöfors skola har jag respekt för uppgiften ÄVEN om det bara är på låtsas. Brandövning! På min arbetsplats Vipan. Jag ropade inte direkt ”HURRA” när jag fick rollen som utrymningsledare på avdelning Bygg. Jag vet hur jag fungerar när det är brandövning eller rättare sagt hur jag inte fungerar…. Tillbaka till den där övningen i Sandsjöfors. Larmet som gick och ljudet var öronbedövande. Branddörrar som gick ned och rök överallt (det skulle ju se verkligt ut). Klart som 17 att man trodde att det var på riktigt. Kan fortfarande känna paniken som sedan i många många år gjorde mig hysteriskt rädd för bränder.

Dagens övning gick dock mycket bra. När brandlarmet ljöd gick ag direkt till kroken där gula västen hänger (strax innan hängde jag på mig ytterjackan). Jag påbörjade min uppgift, gick längst ned i korridoren – öppnade konferensrummet ”Skräddaren” och kontrollerade så att ingen människa var kvar. Gick korridoren upp, kollade så att varje rum var tomt och stängde varje dörr. Detta har min f.d kollega tillika brandman Alf Karlsson inpräntat hos oss. Att stänga dörrar kan ha en avgörande betydelse för brandens spridning och förstörelse. Eftersom huvudingångens trapphus var rökfyllt fick vi ta en annan väg ut och all personal tog sig ut från Vipan och gick mot den aktuella samlingsplatsen. Brandkåren kom med sirener och man kan aldrig veta om det är på riktigt eller om det bara övning…. Det var övning och efteråt fick vi med gula västar bra betyg för godkänd insats. Check!!

Snart på väg till Norra Sandsjö kyrka för att öva inför julafton. Nästa underbara sånguppdrag! Julbön med mor kl. 12.00 i Norra Sandsjö kyrka. Även om jag med åren inte direkt toklängtar till jul (läs julklappsbekymmer) längtar jag till t denna stund.

Ha en fin måndagskväll!!