Har precis läst ett mycket gripande reportage om en man som miste sin fru och två-åriga dottern Stella i Tsunamin i Thailand julen 2004. Tårarna rinner och han är ju dessutom inte ensam om just den upplevelsen. Många många dog och många många miste någon. Nästan alla har någon bekant, vän, bekants bekant som inte finns mer på grund av den där jättevågen. Det har varit mycket prat och minnesgudtjänster i dagarna men det är väl inte kanske förrän idag för 10 år sedan som det började gå upp för världen hur allvarligt läget egentligen var. Minns att jag satt hemma med Stella 4 månader i knäet på Annandagen och hörde nåt om någon jättevåg på radion.... Sedan förstod man mer.

Gick nyss och hämtade fotoalbumet från Thailand 2001. 4 år före detta fruktansvärda inträffade var vi där. I Phuket, Kata beach. Vi var där för att fira min f.d svärfar som fyllde 60 år det året. Detta var alltså på den tiden då knappt ingen visste vad en tsunami var. Att det överhuvudtaget kunde inträffa. Det var en helt fantastisk resa och många härliga minnen men jag hade det svårt med värmen och överallt denna "risdoft" som gjorde mig illamående. Jag hade precis fått reda på att jag var gravid med David. När jag ser på bilderna nu kan jag förstå hur överrumplade folk blev när horisonten höjde sig i form av en jättevåg. Jag fryser när jag tänker på hur det hade kunnat gå för oss. Vi hade inte haft en chans. Elin hade precis fyllt ett och Johanna skulle fylla fem. 

På något sätt har jag för all framtid fått lite avsmak för just Thailand. Längtar inte dit. När man åker utomlands till andra klimat får man vara beredd på att katastrofer händer och visst är det en risk att åka iväg. Tillägnar dagens ord till alla de som mist någon för tio år sedan.

Ta hand om varandra!

Stephannie (barnens kusion) och Johanna, 5 och 4 år gamla

Elin drygt ett år trivdes som fisken i vattnet...

Jag och Johanna står och tittar ut över havet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med spänd förväntan satte jag mig på tåget till Karlstad i morse. Väldigt trevligt att två partikollegor från Vetlanda och en från Sävsjö skulle åka samma miljövänliga resealternativ från Nässjö. Då gick resans timmar fort. Två tågbyte och vi var på ...

Ja, nu gör november skäl för sitt namn. Vilket busväder med regn och hårda vindar. Det är fantastiskt skönt att sitta vid elden på kvällarna. Det gjorde vi länge igår, firade vår sjätte bröllopsdag, åt sushi och gelehjärtan. Till och med katten fick ...

6 år sedan jag fick byta autograf. Föddes Karlsson och gifte mig med Karlsson. Elfteielfte. 11/11. Lätt att komma ihåg. Idag firar vi inte bara 6-årig bröllopsdag utan även 10-årig förlovningsdag. En riktigt varm dag på Jamaica som var ett av stoppen...

Måndag morgon. Ont i ryggen. Känns ganska logiskt och självklart med tanke på helgens lövrensning i två trädgårdar. Men det är en ganska go känning, man har gjort nytta och jag kommer att överleva, ha ha. Det är inte så farligt, musklerna på båda sid...

Idag tände vi ljus vid bilderna på våra pappor när vi åt frukost. Min första Fars dag utan pappa och Jonas 45:e utan sin far. Man får lite perspektiv, att jag ändå var väldigt lyckligt lottad som fick ha min pappa så länge. Vi har verkligen firat...