Medaljer har jag i massor. Fyra stycken. I guld, högsta valören. Johanna, Henry, David och Stella. Att bli mamma, att ha förmånen att få bli mamma - det är lycka. Det bästa beslut jag tagit och det bästa uppdrag och jobb jag har haft och har, för uppdraget är oåterkalleligt och består för evigt. Men varje medalj har en baksida och det är oro, den ständiga och tärande oron. Oftast en kombo med maktlöshet och jag kan bara göra mitt bästa för att förhålla mig till det, till livet.

Därför blev det igår på morsdag, både tårtkalas och tårar. En vacker försommardag och mor och far kom till 11-kaffet där Stella hade skapat världens vackraste och godaste tårta. Egengjord lemoncurd - bara det, så friskt och gott. Vilken förmån det är att få ha sin egen mamma - och pappa - kvar i livet när man själv är snart 53. David och Matilda anslöt med blommor och choklad. Far hade plockat en bukett liljekonvalj och det doftar nu gott i hela huset.

Det är lite för mycket av allt just nu. Politiken är mycket hela tiden, extra mycket på andra jobbet och så extra mycket orivat. Stundande stundent och oro för att Stella - i går natt - skulle flyga till Cypern. Studentresa. Kunde inte hjälpa tårarna som föll och ändå mådde jag så bra där med alla omkring mig. Suck!

Idag när Stella messade att de hade landat blev jag lite lugn för stunden men det blir värre framåt natten. Å så Johanna som inte svarat än, om hon kommit hem från Spanien. Ja, ni hör ju.

Efter en full rulledag på jobbet idag träffades samverkan - Socialdemokraterna, kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet - i Lövhult för hopp o lek och grilla korv. Samvaro och lära känna varandra bättre. En toppenkväll och Kent, KD hade verkligen fixat både väder och tipsrunda på ett perfekt sätt. Trevlig kväll!

Go unge

Mammor

Samverkan i Lövhult