I morgon ska jag genomföra en av de jobbigaste uppgifter jag kan få. Sjunga på en begravning. Dessutom är det väldigt nära. Å fel generation har gått bort. Min äldste kusins fru. Även om åldern är 75 så kom det plötsligt och hastigt och alldeles alldeles för tidigt. Min äldste kusin känns mer som en bror än kusin och deras döttrar har jag hängt med under hela uppväxten. Magnus var hos min pappa i stort sett varenda lördag och servade maskiner och traktorer och Lill-Sofia följde alltid med o lekte med mig (Stor-Sofia). Numera kommer Magnus ännu oftare, till mina bröder. Skillnaden är att inte Sofia är med.

Jag älskar sångerna de har önskat och jag har övat och gråtit och övat och gråtit här hemma. Texterna är så fina och jag ser ju bara Ingerd framför mig. Hennes vackra bruna ögon och hör hennes smittande skratt. Jag har bett om hjälp att klara av det här och jag får försöka ha en typ av strategi. Inte tänka så mycket på vad jag sjunger och framförallt inte titta på de anhöriga. Å skulle tårarna komma får det helt enkelt bli så. Jag är inte mer än människa. Ser du månen där du är ikväll av Thomas Stenström och En säng av rosor av Darin. Fina sånger.

Ikväll syns ingen måne. Bara en kompakt grå dimma och dis som nu allt fortare övergår till totalt mörker.

Värmen från brasan är skön. Efter en stimmig dag med både läkarbesök och jobb åkte jag och klippte mig. En underbar hårbottenmassage och en finare skalle senare känner jag mig helt ny!

Ha en go kväll!