Vissa dagar är bara helt enkelt gråa. Lite för mycket på programmet och funderingar på hur saker ska lösas. Eller problem för de gråa dagarna är det problem och man ser inte riktigt möjligheterna.

Dessutom har jag lite ångest över att gå tillbaka till arbetsplatsen. Det har smugit sig på nu. Naturligtvis finns det fördelar. Att få träffa sina kollegor fysiskt, att få mer social samvaro. Förutom det har jag vant mig vid att jobba från hemmet. Det var en omställning att gå hem för ett år sen. Nu blir det en omställning att gå tillbaka. Allt har flutit på, tekniken har fungerat och framförallt - jobbet har blivit utfört. Jag har fixat en budget för 2021, ett årsbokslut för 2020 - svettigt men det gick. Det går liksom inte som en dans på rosor på jobbet heller, riktigt.

Jag har upplevt en inre frid på ett annat sätt när kontoret varit hemma. Har kunnat planera min tillvaro på ett bättre sätt. Arbetet och fritid har fått en bättre balans. Jag har varit en mer närvarande mamma och funnits till hands på ett annat sätt.

Kom på en fördel till. Vi får ett rent matbord. Dock kommer vi med chefens tillåtelse att kunna jobba hemifrån även efter oktober men under ordnade former och tydlig information till chef och kollegor. Ja, allt löser sig säkert till det bästa.

Många av mina tankar har idag kretsat kring den fruktansvärda olyckan utanför Vetlanda igår. Tre unga pojkar omkom. Idag fick man veta att de var bandyspelare. Har inte pratat ännu med David om det men förmodligen har han kanske mött dem på isen. Ungdomar mitt i livet, eller i början på livet och allt bara tar slut - på ett ögonblick. Jag säger alltid till David ?kör försiktigt? - kan inget mer göra men att vara förälder - kan inte ens tänka klart tanken, vad de går igenom just nu. Så ofattbart! Jag har en ständig ångest när mina barn är på vägarna. Det är tungt.

Ja dagen är grå. Alla tankar till anhöriga, nära och kära!